Utkast: När jag ...
När jag läser den här dikten slås jag av hur den påminner mig om S och hur jag känner inför henne. Det är nästan skrämmande hur väl den stämmer in.
Dikter till en omöjlig kärlek
Skymten av dig
mer brännannde
än någon sol
Jag sträcker fram handen
och tar den tillbaka igen
Det är omöjligt
att tänka på en fortsättning
Känslans rörelse
är hejdlös
Dess utsträckning finns inte.
Dess väg till gemenskap finns inte
Jag försöker säga saker
så rakt som möjligt till dig
Jag är rädd för det ordlösa
Jag är rädd för det orörliga
Nu tänker jag på dig var stund
Drömmer om dig
Och vet att denna bindning
är ogin mot oss båda
Ja omöjlig omöjlig omöjlig
(Willy Granqvist)
Dikter till en omöjlig kärlek
Skymten av dig
mer brännannde
än någon sol
Jag sträcker fram handen
och tar den tillbaka igen
Det är omöjligt
att tänka på en fortsättning
Känslans rörelse
är hejdlös
Dess utsträckning finns inte.
Dess väg till gemenskap finns inte
Jag försöker säga saker
så rakt som möjligt till dig
Jag är rädd för det ordlösa
Jag är rädd för det orörliga
Nu tänker jag på dig var stund
Drömmer om dig
Och vet att denna bindning
är ogin mot oss båda
Ja omöjlig omöjlig omöjlig
(Willy Granqvist)
Kommentarer
Trackback
