livets vatten

Häromdagen fick jag mitt första återbetalningsbrev från CSN. Jag slutade studera för ett år sedan och under detta år som jag inte pluggat på har min skuld vuxit med 3870 kronor.  Har nu uppnått en nätt skuldsumma av 188 136 kronor. Puh! Man får ta till allsköns avslappningstekniker och affirmationer får att inte få en panikattack... Jag inser att jag måste börja tänka mer på var mina pengar egentligen tar vägen och se till att jag har tillräckligt med stålar för att betala CSN räkningarna. Dessutom tittade jag på uppdrag granskning igår och det visade sig förstås att jag har placerat mina små sparpengar i en fond som går riktigt dåligt, vilket tydligen swedbank lyckats mörka... Som tur är så är ju inte pengar allt. Thåström gör mig ändå lite glad, trots att skivan jag lyssnar på, Skebokvarnsv. 209, är rätt fylld av vemod.  Dagens höjdpunkt var att jag åkte till Nyköping och hälsade på några gamla klasskamrater från folkhögskoletiden, lunch och fika och samtal fyllda av barnsnack. Alltid kul att träffa gamla vänner. Blir inte så ofta när man bor på olika ställen. Nu har Thåström tystnat i skivspelaren och jag tror jag tar och går och lägger mig.

Jag prövar något nytt. Klockan närmar sig midnatt och här sitter jag och skriver till ljudet av en gammal Turid-skiva. Hennes magiska röst och gripande texter liksom flödar ut i mitt stökiga vardagsrum. Idag är det onsdag och jag har blivit frisk och känner att just nu är det dags att pröva något nytt. Jag trodde aldrig att jag skulle bli en bloggare, men här sitter jag ändå och skriver och undrar om mina ord kommer att bli lästa eller om de bara studsar ut i internets svarta hål? Det kanske inte spelar så stor roll. Jag får skriva ändå. Flera dagar nu har varit fyllda av mer eller mindre dåliga tv-program och alldeles för många timmar framför datorn. Det kanske borde vara så när man är sjuk, men nu är jag frisk och jag tänker att det är så lätt att fastna. Man dumzappar ett par gånger per minut och sjunker längre och längre ner i soffan. ser inte på något speciellt tv-program för inget är tillräckligt intressant, istället försöker man titta på flera program samtidigt. Jag är nog inte ensam om detta. Men nu gör jag nåt åt det. Jag går ut i den vårvintriga natten och tar en promenad istället. Det kanske till och med är stjärnklart ute? Nån som gör mig sällskap?