Varning för ras

Jag skriver visst mest när jag mår dåligt.
 
Idag ett besök på psykiatrins akutenhet. Det får mig att känna mig så dubbel. Ena dagen patient, andra dagar fullt upptagen med att jobba med klienter.
 
Å ena sidan förstår jag verkligen att det kunde vara jag, att jag inte är mycket bättre än "dom". Å andra sidan känner jag skam. Om folk liksom visste. Psykisk ohälsa är inte accepterat idag. Iallafall inte om man själv arbetar som socionom. Det är som att det ändå måste vara nån skillnad mellan "vi" och "dom".
 
Fast är det nån som förstår så borde det ju vara socionomer. Men det är väl skillnad om man går in i väggen på grund av jobbet eller om man som jag går omkring med en diagnos på personlighetsstörning. Kan man vara "störd" och normal? Jag vill inte döma andra men jag vet att jag dömer mig själv.
 
Ny medicin nu. Börjar äta den i övermorgon för Fluoxetinet måste lämna kroppen först. Hoppas på detta nu, för SÅHÄR KAN JAG BARA INTE HA DET!
 

när det blåser på månen

Ibland känns det som att jag pratar för mycket. Efter en sån dag blir det som för mycket och jag tystnar. Känner mig som en ö. Ingen människa är en ö säger man. Men nu känner jag migf precis så - som en ö.
Jag ser så mycket misär på mitt jobb, men det är inte så konstigt att inte J orkar lyssna.

Det är svårt att mötas ibland. Vi jobbar så olika tider och det verkar mest som att det är jag som saknar honom. För jag tror att han verkligen uppskattar den tid han får att vara själv. Och det är ju inte så konstigt att vilja gå omkring och skrota själv. Jag har ju mer sån tid. Just nu arbetar jag kvällar och sover jour.

Vill inte vara ett plåster! Vill vara efterlängtad! Vill att han ska vilja överraska mig med blommor, eller laga mat eller bara tvätta eller nåt... Jag älskar honom massor. Kanske för mycket?
Drar mig undan.

Varmt igen

En betydligt bättre dag idag. Trots att J är på möte såhär på lördagkväll och jag ska gå och lägga mig tidigt för att arbeta ideellt imorgon mellan 7.30 och 13.00. Jag borde få en guldstjärna i himlen tycker ni inte...

Träffat ett par kompisar på Waynes och fikat. Kaffe och en liten mörk chokladbit. Såg att det var halva reapriset inne på Akademibokhandeln. Lämnade kaffekoppen nästan orörd för att göra några kap. Så himla roligt! Köpte der första 5 säsongerna av Six feet under för 50 kr/ st och några böcker. Kom tillbaks till tjejerna och kaffet hade inte ens hunnit kallna...

Annars har jag skrivit färdigt min hemtenta idag. Känns riktigt skönt!

Dagens rubriklåttitel - Varmt igen av Peter Jöback
.

I bruise easily

Min 30-årsdag närmar sig och jag försöker att inte vara dömande inför den. Jag vet att jag inte är ensam om att ha det så här. Det är många som är känsliga därute. Det är torsdag och jag och J sitter i varsitt rum. J i vardagsrummet, tv:n och datorn på. Jag i "gästrummet". Han dricker halvfin whisky och jag dricker fulwhisky. En gång fick han nämligen en jätteflaska whisky av en sort som han tycker är så äcklig att han brukar försöka bjuda bort den. Den brukar jag passa på att dricka. Jag gillar whisky men är inte någon whiskykännare direkt. Mest gillar jag känslan av att vara full. Jag gillar den känslan obehagligt mycket. Något jag inte gillar däremot är känslan av att vara bakis...

Våren är på väg, och jag vill ha sol! Tror jag behöver lite sol på mig. Så himla låg har jag varit ett tag nu. Orkar knappt träffa några kompisar, men hade ändå planerat att luncha med en kompis som jag inte träffat på flera månader och som jag tycker jättemycket om. Till min stora besvikelse dök hon dock inte upp där utanför hm som bestämt. Jag väntade i nästan 30 minuter innan jag gav upp.

Imorgon är det jag som ska fortsätta med tentan. Jag tycker faktiskt att det är rätt skönt att bara sitta hemma och läsa och skriva på frågorna. Slippa pendla, slippa grupparbeta och slippa umgås med folk hela tiden. Egentligen är jag en väldigt social person men det förändras när jag mår dåligt.

Måste hitta något sätt att komma tillbaks till glädjen. Kay Pollak var är du när jag behöver dig

?

blackheart

Ja, så då sitter jag här igen. Drinken, slarvigt blandad av det som fanns hemma (=cola och gin). NU har jag haft ont i huvudet i ca 2 mån. Imorgon ska jag till en sjukgymnast men jag kan inte låta bli att tänka att det är nåt fel på allvar. I sommar fyller jag trettio år. Och tidigare har jag varit säker på att 30 är en ålder jag inte kommer att uppnå. Jag vet inte, kanske är jag bara nojig. Känslomässigt instabil personlighet, låter jävligt osexigt om ni frågar mig...


my hands are small I know, but they´re not yours they are my own...

Idag är en ny dag. Fortfarande sober. Märker att alkoholsuget ökar så fort det blir minsta jobbigt på nåt vis. Gårdagen ägnades åt grupparbete, vilket jag å ena sidan tycker är kul för det är socialt men å andra sidan är det nåt med att vara 9 personer som ska enas om varje formulering som gör att det blir väldigt....jobbigt. Skrev på i rask takt, men fick det mesta sågat och det blev "krismöte" som de sa. Självförtroendet sjönk förstås rätt kraftigt och jag blev tystare och tystare. Tycker så illa om att det verkligen märks på mig, när jag mår dåligt. Jag har liksom bara två lägen, antingen är det 'av' eller så är det 'på'. Jag jobbar på det där med balansen....

Idag ska jag jobba tio timmar på nya jobbet. Jag drömde om att allt gick fel inatt. Att jag kom försent, i utmanande kläder och utan att ha ätit och det var bara hemskt. Tror iofs inte att det blir så i verkligheten.

Dags att ta sig an denna dag! Kramis!

Dagens låttitel: Hands med Jewel.

Alkohol

Jävla alkoholsug! Alkoholreklam, fulla människor på tvn. Aaaah! J jobbar över och jag känner mig så nära att gå in i köket, klättra upp på stolen och ta ned en flaska vilken som helst. Eller vinet som ligger och väntar i kylen. Jagt har lovat min kurator att pröva vara helt nykter i tre veckor. Idag är det dag 2. Det här blir nog jobbigare än jag trodde.

fan, fan, fan

All of this has happened before. All of this will happen again.

Klarar inte, uthärdar inte. Orkar inte känna. Inga bra ursäkter. Tomt glas, dags att fylla på. Han som jag lever med, krisar vilket gör att jag krisar. Vet inte hur det blir. Katastroftankar. En minut i taget.

små människor

Har inte orkat skriva nåt på länge. Jag bor med J och vi har det bra och ändå är det som att allt är svart.
Utarbetad? Depression?
Jag vet inte säkert men jag har fått antideppressiv medicin utskrivet och det känns som att jag
ständigt bär på en tung ryggsäck.
Jag känner mig nedtyngd liksom.
Fuktig yllefilt över min tillvaro och allt är grått.
Jag är överkänslig och börjar gråta jättelätt.
Orkar inte åka till skolan och försöker vila upp mig men det jag helst vill är att fly från mig själv.
Det är så himla jobbigt!

Det är väl så med sån här medicin också att det blir sämre innan det blir bättre. Jag försöker hålla ut.


Rubriklåttitel: Små människor- ViBaFemBa

Help me make it through the night

Jag orkar snart inte kämpa mer.
Så trött.
Trött på mig själv, på att offerkoftan klistrar sig.
J upptagen, hinner inte ses.
Jag blir en liten liten människa. Känner mig sliten.
Önskar att jag inte sagt ja till att jobba imorgon.
Skulle behöva vila, tror jag.
Allt känns bara så jobbigt nu!



Rubriklåttitel: Help me make it through the night- Gladys Knight and the Pips

Håll mitt hjärta

Jag är så känslig!

Träffade tomten idag efter att jag handlat på lokala ica. Han satt och bjöd på skumtomtar och pepparkakor.
Tomten: Får det lov att vara en skumtomte?
Jag:nej, tack men jag kanske kan ta en pepparkaka?
Tomten: ja,visst men du måste nog ha en i varje ben.
Jag: ja du har nog rätt...
(Jag tar en kaka till)
Jag: tack så mycket.
Tomten: det var så lite, det är du värd.
Jag ler lite och går därifrån med gråten brännande bakom ögonlocken och en klump i halsen. Varför är det så svårt att tycka om mig. Inte för andra kanske, men för mig.

Drömde inatt att jag var tillbaks i skolan och att mina klassisar försökte håna mig, jag vred mig i sängen. J märkte det och klappade på mig halvt i sömnen och försökte lugna mig. Det jag varit med om - inget speciellt. Varför har det då satt så svåra ärr i mig.

Jag fortsätter jobba på min självkänsla. Verkar vara ett evighetsjobb.

Älskar dig

Vi har en lägenhet på gång!!
Den ligger i samma område som J redan bor i, och det blir bättre läge för mig också. Kan knappt vänta tills det är dags. Den första januari har vi tillträde till nya lyan, men om det går som vi vill får vi komma in några dagar tidigare så vi slipper betala två dubbelhyror. Jag har min lägenhet januari ut, men det är nästan bra för det är ju ändå svårt att hinna med allt samtidigt.

Nu väntar jag bara på att J ska komma hem från jobbet.
Det är fredag och vi ska äta tacos, vilken svenssongrej!
Men det är mysigt.

Jag jobbar fortfarande på att försöka lita ordentligt på att J verkligen tycker om mig som jag är.
Blir så osäker ibland.

Annars så skrev jag mitt livs första salstenta igår och det kändes faktiskt som att jag hade rätt bra koll. Skulle bli förvånad om jag blev underkänd. Det var faktiskt rätt kul, även om jag blev trött förstås.


Dagens låttiteltips: Sanna Carlstedt-Älskar dig.

Can I kick it?

Äntligen helg!
Jag har jobbat idag vilket känns både bra och dåligt.
Bra, för plånboken förstås och så är det rätt kul att hoppa in och gästspela med barnen.
Dåligt för att det  gör mig stressad med skolarbetet. F
ast egentligen vet jag att jag fixar det ändå. Jag jobbar inte så mycket, har hittills jobbat 2 pass på en månad.

Jag och J ska flytta ihop! Vi tittar på hyreslägenheter, treor och fyror i stan. Vi har hyfsade köpoäng men också ganska stora förväntningar på hur lägenheten ska vara och framför allt läget. Jag kan inte tänka mig en lägenhet utan balkong och jag vill att den ligger i söderläge ungefär. J vill ha träd utanför fönstren, helst tallar (!). Men vi letar vidare och jag hoppas att vi hittar nåt snart. Jag måste bara tygla min otålighet...

Humöret har varit upp och ned, men nu har det ändå känts lite lättare några dagar.
Jag märker ju att jag jobbar med att hantera känslorna och relationsfärdigheterna så fort jag inser att jag behöver det. Och så efter några dagar av dåligt mående så vänder det. Jag försöker hitta balans, blir tokglad och tokledsen och det går fort däremellan ibland. Inte så konstigt om J har svårt att hinna med. Jag vill förstås inte bli helt utslätad, vill ändå vara Liv, men lite mer balans skulle inte skada. Jag jobbar på det!


Dagens låttitel: Can I kick it? A tribe called quest

to open up my heart

Söndagkväll. Jag sitter vid min dator, ska strax sova. Är så glad över J. Han gör mig så glad, och allt känns fortfarande så enkelt med honom. Han är fin som få! Jag är världens lyckligaste!

Imorgon börjar ny kurs. Jag har klarat av den första (tror jag, det dröjer innan resultatet kommer...)
Försöker vara i nuet. Så lätt att stressa upp sig och försöka ta allt på en gång. Det leder bara till att man inte är i nuet och att inget blir ordentligt gjort.
Jag bakade igår, och det gav mersmak, så jag bakade idag med. Jag gillar att baka, men jag gör det inte så ofta.

Var på skogspromenad idag, hittade lite svamp så det blev svampmacka till middag - härligt!

Dagens låttips (rubriklåttitel:) to open up my heart - Anders Widmark, Sara Isaksson

I feel good (and I'm worth it)

Jag har gjort det. Jag kom in på en utbildning jag länge velat gå, så nu är jag så glad! Och STOLT! ovanlig känsla. 
 

Sen sist har jag hunnit fara omkring och semestrat med J, vi trivs i varandras sällskap och det känns enkelt på ett helt nytt sätt. Kan relationer vara enkla? När börjar stormarna? Det har alltid stormat tidigare, nu är det jag som lever i mer av ett lagom gung.  


Semestern är slut, jag är tillbaka i timvikandet, barnen kommer tillbaks en efter en från semestern. Första dagen gjord, trött men nöjd Liv.


Dags att krypa upp i soffan med en bok och en kopp te. Det var längesen sist.







Rubriklåttitel: Peter Jöback


gå aldrig din väg

Det var ett tag sen jag skrev. Inte så att jag inte tänkt på att skriva för det har jag. Det har bara inte blivit av.

Jag har varit på segelsemester, o det var väldigt trevligt. Jag klarade det bram tycker jag själv trots att jag inte är så duktig på att segla. Jag har ju nån slags duktighetsmani så då kan det kännas lite jobbigt när jag inte är bra på saker direkt. Att segla bra är svårt! Jag lyckades hålla humöret ok för det mesta, det var bara en gång som jag gjorde ett misstag (knöt en tamp som inte skulle knytas, vilket gjorde att det blev väldigt svårt att hala storseglet), och då överreagerade jag o började gråta. Men annars har det gått bra.

Nu har jag precis varit nere på uteservering i stan, druckit lite öl med en bekant. J skulle ha varit med men backade ur pga regnväder. Men iaf en trevlig kväll.

Imorgon väntar nya semesteräventyr. Vi reser vidare, o jag tänker vara pigg o inte bakfull därför är det bäst att jag går o lägger mig nu...

Rubriklåttitel: gå aldrig din väg - Olle Ljungström


come give me love

Det krävs inte mycket för att marken ska börja gunga. J ville ha grabbkväll imorgon, och det är ju skoj. Hade sett fram emot att träffa honom. Försöker att korrigera mina överdrivna tankar "han vill säkert inte träffa mig mer", "Han börjar nog tröttna på mig". Vet att jag inte får hänga upp hela mitt liv på honom.
Måste hitta min egen väg.
Lite svalkande likgiltighet är kanske på sin plats. (parallell till Henry Parlands berömda dikt som visserligen handlar om relationen mellan en mor hennes barn, men ändå - lite talande är det.)  

En mor kom till mig:

säg

vad är det som fattas i min kärlek?

mina barn älskar mig ej

som jag dem.

Jag sade:

likgiltighet,

lite svalkande likgiltighet

fattas i din kärlek

- då gick hon bort

seende mot jorden.



Annars har jag ju idag gjort egna grejer. Jag cyklade bort till min mamma och min syster. Först middag hos min mamma och sen läste jag sagor för mitt äldsta syskonbarn. Pratade med J i telefon på vägen hem. Som vanligt var det jag som ringde, han ringer inte så ofta jag hinner väl före. Sen så svarar han bara sådär varannan gång när jag ringer. Eller när det ringer överhuvudtaget. Har han inte lust så struntar han helt enkelt i det. Och det är inte bara med mig utan med andra också. Men det känns ändå lite jobbigt. Imorgon skulle det iaf vara kubb i parken med grabbgänget och då tyckte han ändå att jag kunde komma med. Men nu vet jag inte, han sa ju först att han vill gå ner och öla med dem själv. Vill inte vara efterhängsen, det är inte speciellt attraktivt.

Detta kanske är en överreaktion, men jag jobbar iaf hårt på att parera min osäkerhet! Usch, nu måste jag sova. Öppnade på jobbet imorse klockan 06.00 vilket betyder att jag varit vaken sen kl 05.00. Och så har jag ju cyklat nästan 2 timmar idag också...

rubriklåttitel: come give me love - Ted Gärdestad

Det gäller att försöka se ljuset när det mörknar.


On the road to find out

Solen har lett mot människorna idag. Jag har bränt mig, tänkte att nu har jag skaffat skydd när jag varit så duktig och skyddat mig i början. Så idag smörjde jag mig inte... Resultatet är en märklig djupröd nyans...men det gör inte så ont än iaf. Jag dömer inte, accepterar det som det är. Imorgon blir det midsommarfirande på jobbet, ska bli skoj. Det är ju stängt på fredag förstås, så vi ska dansa kring nån slags stång och äta jordgubbar. Jag börjar 10 så jag blir inte med i förberedelserna, utan kommer dit när firandet börjar.

Annars längtar jag efter J. Tankarna på honom får mig le för mig själv många gånger varje dag. Nu ses vi inte på några dagar och jag jobbar på att tänka positivt kring det. Alltså hitta på egna saker och vara nöjd med det. Men jag är lite besviken att vi inte ska ses på midsommarafton, det är jag. Men på lördag är det vi som sticker iväg själv och paddlar kanot. Vill ju rå om honom, kramas utan tidspress. Ska bli bra med tredagarshelg.

Vill ha semester fort!!


Rubriklåttitel: Cat Stevens

The botten is nådd (igen)

Jag har gjort det igen. Det var möhippa igår, jag hade varit lite nervös innan, kände ju inte de andra tjejerna, bara en förutom bruden förstås. Men det gick jättebra, dagen var kul och händelserik. Det gick bra ända till 23-tiden eller så, då jag inte kunde (?) sluta supa. Minns inte hemgången och om jag sa hej då till de andra. Var skitfull när jag kom till J. Minns inte detta men har fått det berättat för mig. När jag vaknade vid 10-tiden så var jag fortfarande bra dragen. 

Nu är klockan 20 drygt och jag har tagit mig hem till mig. Ingen huvudvärk, men en kvardröjande ågren. Känner mig ledsen och besviken på mig själv. Försökt att inte vara alltför dramatisk idag men det är svårt. Jag fixar inte när det är fri bar. Usch, på bröllopet måste jag verkligen skärpa mig.

Jag får ju överväga mitt val att fortsätta dricka alkohol, om det fungerar. Sådana här dagar vill jag inte ha, att vara bakfull är bland det värsta jag vet. Framförallt den nedstämdheten som jag alltid får dagen efter. men det känns så himla tråkigt att leva helt vit.

Nu ska jag försöka se en film och låta tiden gå lite. Imorgon är det jobb och nya tag som gäller!


Rubriklåttitel: Timbuktu

Hand in my pocket

Lördagsmorgon. Vaknade kl 7 trots att jag inte släckte lampan förrän kl 00.45. Hade sett på äventyrsfilmen Cast away, där Tom Hanks rollfigur är med i en flygolycka och hamnar på öde ö där han försöker överleva. Jag gillar sådana filmer, ödeögrejen. Undrar liksom vad det gör med en, att vara utlämnad till naturen och sig själv. Nuförtiden är det svårt att klara sig utan sin mobil, iaf för mig. Man bestämmer ofta att man hörs närmare senare istället för att från början bestämma tid och plats.

J är upptagen hela helgen, sen i onsdags. Det betyder att jag måste sysselsätta mig. Av erfarenhet vet jag att alltför många timmar i min ensamhet i lägenheten är skadligt för mig. Jag börjar göra meningslösa saker som att sortera papper och jag börjar tänka mer negativa saker. Försökte få tag på nån kompis att träffa på stan igår kväll, men fick inget napp så då blev det alltså tv-kväll själv. Men idag ska jag träffa en kär vän och äta glass på stan, det ska bli mysigt.

Mår man dåligt, så kan det vara viktigt och bra att planera in saker att göra på helgerna. Att ha nånting att se fram emot brukar hjälpa. Det är så lätt att hamna i sin lägenhet och inte komma ut alls. Det är inte alls nyttigt, och gör en inte gladare. Vi behöver andra människor och vi behöver lämna hemmet.

Nu ska jag ta mig an den här dagen.


Rubriklåttitel: Alanis Morisette


Tidigare inlägg
RSS 2.0