my life-update
Stressad! och samtidigt: Vad har jag att vara stressad för? Mitt liv är som de flesta andras, dvs jag jobbar, försöker sköta ett hem, relationer med de närmaste osv. Förutom mitt ideella engagemang och min behandling. Usch det är en ond cirkel, stress ger skuld (fan jag har ju inte ens barn, vad har jag varit stressad över) som ger stress (måste ju ta vara på min behandling, får inte göra det sämre nu, inte förvärra situationen...)
Jaja, har ju inte sovit tillräckligt under en veckas tid och det kanske är det enda som krävs för att jag ska hamna ur balans. Imorgon är en annan dag... och om det ska bli någotsånär så får jag försöka knoppa in nu. Till ljudet av Kenta Gustafsson "Just idag är jag stark" säger jag godnatt.
Jaja, har ju inte sovit tillräckligt under en veckas tid och det kanske är det enda som krävs för att jag ska hamna ur balans. Imorgon är en annan dag... och om det ska bli någotsånär så får jag försöka knoppa in nu. Till ljudet av Kenta Gustafsson "Just idag är jag stark" säger jag godnatt.
gråtande skratt, skrattande gråt - och allt däremellan.
Nej allt är inte löst som i ett trollslag - mitt liv är som förut och ändå inte. Det är ingen som har kommit på en vit springare. Ingen som lyfter upp mig och frigör mig från all ångest all svärta. Så vad gör hon med mig?
Hon gör mig levande. Hon ser på mig och det räcker för att jag ska skratta och gråta och få svårt att andas. Jag är livrädd och glad. Glad och livrädd. inga ögon ser lika djupt och rakt rätt in, jag får en ansats att värja mig men jag står kvar. Skrattar av glädje och genans. Gråter av alla känslostormar som åker runt i min kropp. Vattenfall i hela mig. Det porlar i fötterna, i magen, nacken - överallt.
Hon gör mig levande. Hon ser på mig och det räcker för att jag ska skratta och gråta och få svårt att andas. Jag är livrädd och glad. Glad och livrädd. inga ögon ser lika djupt och rakt rätt in, jag får en ansats att värja mig men jag står kvar. Skrattar av glädje och genans. Gråter av alla känslostormar som åker runt i min kropp. Vattenfall i hela mig. Det porlar i fötterna, i magen, nacken - överallt.
morgondagen
26 cl senare... ska träffa nån från beroendeenheten imorgon. Kan inte låta bli att bli nervös. Jag är så rädd att när jag äntligen söker hjälp finns ingen hjälp att få. Vad gör man då? Det är ju det här med tillit. HAr i stort sett gjort slut på mina förråd, vilket gör mig stressad och lite orolig.
Ska på en arbetsintervju imorgon också. vet att jag måste sluta mitt nuvarande jobb. Jag mår askasst av det. Har sökt ca 10 jobb, och nåt borde väl ge utdelning? Vill inte bli cynisk, men vill heller inte sluta hoppas. Det är en balansgång och en process som allt annat.
Mitt livs första blogglista...
Namn: Liv
Piercingar: Nej om man inte räknar hål i öronen...jag är en försiktig själ.
Tatueringar: Nej, är ju som sagt en försiktig själ.
Hårfärg: alltid rött alltid rätt
Önskar du att du bodde nån annanstans: Vid havet! Annars trivs jag hyfsat här i min lägenhet.
Tänker du på självmord: JA. Lite för ofta.
Tycker andra att du är attraktiv: Det har jag svårt att tro.
Vilket schampo använder du: det är olika, ibland nåt från apoteket ibland nåt från frisören och ibland nån billighetsvariant från ica.
Vilken parfym använder du: Olika, en favorit är Donna från Sergio Tacchini
Vad är du rädd för: Mycket! Konflikträdd, rädd att inte duga, rädd för att lita på människor, rädd för ormar, saker som göt ont, att tappa kontrollen.
Gillar du att tvätta: nej inte så värst, men det är roligare än att dammsuga!
Gillar du berg och dalbana: har aldrig åkt, jag är som sagt den rädda sorten. Och den sorten som mycket lätt blir illamående.
Gjort idag: Tagit hand om min mamma, fixat ambulans och hållit handen. Varit på gruppsamtal. Ätit middag och tittat på barnkläder med en kompis. Sett färjan 2 och ballar av stål.
Vad åt du senast: En lussekatt och tre godisbitar.
Vad drack du senast: En sexa gin med pärondryck, lime och mynta.
Vad ska du göra imorgon: Jobba kväll, besöka min mamma på sjukhuset. Laga lunch.
Kläder just nu: Svarta långkalsonger, svart linne, grå stickad tröja.
Musik just nu: The art of parties med Japan
Ja det var det. Har varit en lång dag. ska strax sova. Ska bara dricka dagens andra glas vatten först. Upptäckte vid 13.30 att jag inte druckit någonting på hela dagen. Dumt, jag försöker ju ta hand om mig! Hoppas kunna sova snart!
ett möte senare...
Personalmöte idag. Alltid lika jobbigt. Brukar försöka klara mig utan atarax, men det verkar som att jag fortfarande behöver det i vissa situationer. Är iallafall glad att jag inte är fast på benzodiazepiner. Hade varit betydligt jobbigare. Nåja, tillbaks till p-mötet. Så fort jag öppnar munnen blir chefen plötsligt väldigt upptagen av att anteckna i sin kalender, kolla sin mobil eller bara var allmänt frånvarande. Det känns alltför ofta som att mina ord liksom fastnar i luften eller bara faller ned under bordet utan att någon egentligen lyssnat. Försöker tänka realistiskt och vara konstruktiv. Kan konstatera att jag borde bort från denna arbetsplats så fort som möjligt. Här jobbar jag som fan med min självkänsla mm och det känns som att mycket av mina framsteg liksom försvinner när jag jobbar. Det är helt enkelt igen bra psykosocial arbetsmiljö och ja jag vet att jag är känsligare än de flesta och det får jag acceptera och försöka att både anpassa mig till det och försöka stärka mig. Har sökt några jobb och ska till min stora gl'dje få komma på intervju på torsdag. Än finns hopp!
