livets vatten

Sitter i min lägenhet, det är fredagskväll, jag är ledig i helgen och det känns nästan konstigt att jag inte är med S. Vi träffas så fort vi får tillfälle över och nu var det nog...7 timmar sen vi sågs. Så jag har suttit och zappat mellan singalong och så ska det låta. (nej nån rebell är man nog inte). Men strax ska jag stänga av datorn och istället krypa upp i fåtöljen med en bok. Just nu läser jag "ge sig hän" av Pia Tafdrup. Ett bokreafynd som visade sig vara en ovanlig historia som rör sig nästan i ett drömlandskap får jag känslan av. Fascinerande. Ledig i helgen, vad ska jag göra med alla timmar? Tips någon?

Nån som står mig nära på sjukhus. Många drabbas, familjer tätnar. Jag försöker sysslesätta mig med annat för att inte ta ut nåt i förskott. Inget besked ännu. Vi är nog många som väntar.

Snart kommer S och då ska jag laga lite mat. sen ska vi åka och hämta cykeln som jag äntligen har bestämt mig för. En ny skeppshult, inte billigt men det ska bli härligt att kunna cykla mer fritt utan att behöva oroa sig för att cykeln ska paja på vägen. Lite läsning sen kanske en promenad.

Dagens vattenbild är en något oskarp bild tagen en kall vårvinterkväll. (Det är känslan jag vill åt)

Kram.

Hej igen mitt lilla cyberkrypin. Idag är det tisdag och för mig innebär dagen:

1. 'tvätt-vm', två maskiner på tork och två till snurrar som bäst.
2. personalmöte
3. träffa S och fira en flytt från det förgångna. En flaska vin är inhandlad och ikväll ska jag berätta vad jag känner. Nu finns inga ursäkter längre, det är bara att bejaka. Lääskigt...

Igår träffade jag min föredetta för första gången sen det blev slut. Vi har inte setts sen i augusti. Det var jag som tog kontakt för jag ville göra ett mentalt avslut och också på ett sätt försonas så man kan gå vidare. Innan var jag nervös och en massa tankar snurrade "tänk om vi ser varandra och jag plötsligt känner mig jätteförälskad igen" och annat. Men sen träffades vi på vår vanliga mötesplats och efter en stund när vi båda hade satt oss ned på ett café med uteservering (Ja det gick fint att sitta ute och fika!!) så släppte det mesta av nervositeten. Vi pratade på som förut och det mesta var sig likt förutom att det fanns en ny distans. Hos mig fanns ingen kärlek, men ömhet inför människan framför som mått rätt dåligt över sitt beteende. det var som att vi förlöste varandra där. Fria från skuld kunde vi gå vidare. Vi kanske ses igen som vänner, men vi kommer inte träffas regelbundet eller så. Nej nu är tvätt nummer tre och fyra klar så nu kan jag inte sitta här längre, so long!