kapitulation...

Jag  erkänner nu att jag träffat en man jag tycker väldigt mycket om. Han är som en vis man ibland och ibland är han nästan pubertal. Men jag har kapitulerat inför det faktum att jag gillar honom som han är. Jag var på så himla dåligt humör tidigare, och kände att jag inte borde träffa honom idag. Oförklarligt dåligt humör, det var som  att luften gick ur mig när jag kom hem från jobbet. Jag satte mig i mitt lilla badkar och bara stirrade. Men sen pratade vi över telefon och msn iaf. Nu kommer vi nog inte ses förrän på fredag. Men det är ok. Fast jag saknar honom redan...I all min osäkerhet 'r jag ändå glad...

puss!

Efter många hejdåpussar går jag med ett inåtvänt leende på trottoaren.
Kan inte sluta le. Jag är livrädd men kan inte sluta le!
En ny bekantskap med sidor jag aldrig letat efter, ändå känns det så märkligt rätt. Vi har roligt ihop, jag vågar visa vem jag är, känner inte att jag måste vara perfekt och polerad. Tar på mig ett par mysbyxor av träningsmodell och får kommentaren "vilka coola byxor". Vill inte hoppas för mycket, jag är rädd för att bli sårad,
men ikväll vill jag tillåta mig att le.  



SATAN!

Fuck!!! Idag är allt bara skit. Kan inte vara vass och välartikulerad, vill mest bara svära. FAN! Så vad gör jag nu?
1. Tar en (eller tio?) Atarax?
2. skär mig?
3. Ringer nån och skriker?
4. Blandar en stadig grogg?
5. Tar en Zopiklon och går och lägger mig? (Klockan är inte ens 19)


Jag är naiv!

Jag är väl naiv men det känns rätt bra ibland. Tänker på hur nyheterna fullkomligt svämmar över av rapporter från Gaza. Blodiga barn, oskyldiga offer och hjälpsändningar som råkar illa ut. Jag är inte speciellt insatt och vill inte ens se att det finns en sida som det är mer synd om än den andra. Det enda jag kan tänka på är hur sorgligt och hemskt det är vad människor gör med varandra. På nyheterna pratade de om att ena sidan hade använt "inhumana" stridsmetoder och då undrar jag: vilka stridsmetoder är humana? Krig kan inte vara humant. Jag vill inte tro det. Jag är väl extra känslig, men jag tycker det är så vidrigt och jag vill inte ens bli en av de kalla cyniska människorna som menar på att det är nödvändigt att strida och kriga. 

Kan inte människor vara lite mer mänskliga mot varandra? Vad är det för avstånd som skiljer människor åt och som gör att de tycker det är rättfärdigat att döda okända människor? Jag låter som världens präktigaste men det skiter jag i. Man måste inte älska sin omvärld, men krig?? Jag vill inte ens förstå!


sick and tired!

Fy vad trist! Jag är sjuk och sitter och slösurfar lite för att fördriva tiden. Har införskaffat 1) Noskapin (mot rethosta) och 2) en påse lösgodis för att försöka klara mig igenom detta. Lyssnar på gammal dirty dancing-musik på spotify och funderar på om jag ska dra på en film innan jag försöker mig på att laga lite mat. Jag känner mig otålig i väntan på mina provsvar, Det ska ta upp till tre veckor att få svaren. Alldeles för lång tid om ni frågar mig!! Drömde till och med att en kollega sa till mig "Jag vet att din lever mår jättedåligt". Det var en mardröm, för jag tycker nog att jag klarar mitt arbete rätt bra och tror inte att de vet nåt om min vanor.  Kände mig märkligt avslöjad.

rapport från min vardag

Ibland tänker jag på att jag antar att inte alla reagerar samma sätt inför alkohol, droger och så. (Jag har inte använt droger, iaf inte utan recept...). Men jag kan verkligen sitta hemma,, ta en drink, bygga pussel och må såå bra. Jag förstår det inte. Idag har jag tagit blodprover för att hitta nån slags motivation att dra ner på alkoholen. Det kommer dock dröja ca tre veckor innan jag får svar. Har bara fått svar på mitt hb-blodvärde än så länge och det är ganska lågt (117). Men det är inte så konstigt för jag har haft priblem med dåligt järnvärde  från och till rätt länge. Är rätt spänd på att få veta hur min lever mår till exempel. Imorgon jobbar jag fast jag börjar inte förrän på eftermiddagen, och sen är jag ledig i helgen. Vi får se vad som händer. Nu ska jag återgå till mina gamla ally McBeal-avsnitt och sen ska jag väl försöka sova.

insomnia

uaaaah! Borde sova, varför gör jag inte det? Ska det vra så himla svårt??

Årets första inlägg.

Så då var det 2009 då. Försöker skärpa till mig lite. Idag har jag sopat lite hemma... (Ja det är en stor grej). Kanske till och med ska försöka ta mig ut lite innan jag börjar jobba. Ute skiner solen och det är en vacker vinterdag. Jag börjar jobba klockan 15 och ska jobba till imorgon kväll. Från 1 jan går jag upp på min vanliga procentsats igen, sjukskrivingen slut nu. Jag tror det kommer gå bra, det enda jag gruvar mig inför är att sova på jobbet. Jag sover ju knappt i vanliga fall, knappt ens med hjälp av stilnoct. men vi får se hur det går. Min terapeut har sagt att jag ska gå och ta en massa blodprover för att kolla upp mina värden.  Remissen var inte skickad och på v årdcentralen ville de inte gå med på att låta mig ta prover utan att träffa en läkare där först. Så jag får nog vämta på remissen i alla fall. Är så otålig, vill verkligen veta (tror jag) hur min kropp egentligen mår.


RSS 2.0