Fredagskväll, förväntningar, farhågor.
Fredagskväll, nyss hemkommen från jobbet. En drink i kroppen och en i glaset. Känner lite fredagsfeeling men är rädd att bli besviken på J, han tänker betydligt oftare på sig än på mig. Tror jag. Men vem är jag att sätta mig på höga hästar? Det passar mig inte. Vill bara att han ska vilja vara med mig. Och att han inte dricker så jävla hårt varenda dag. Men jag dricker ju också, fast inte i närheten av så mycket. Jag har ett jobb som jag sköter. Usch vad jag än skriver låter det som ett rättfärdigande. Jag har nog läst för mycket... Övaranalyserande Liv!
Nu ska jag vänta på att han ringer. Han skulle äta med sina föräldrar först. Men jag får försöka fredagsmysa lite själv tills dess. Hoppas ni/du som eventuellt läser detta (ni är inte många) får en bra helg! Kram!
Nu ska jag vänta på att han ringer. Han skulle äta med sina föräldrar först. Men jag får försöka fredagsmysa lite själv tills dess. Hoppas ni/du som eventuellt läser detta (ni är inte många) får en bra helg! Kram!
jag vill bli frisk!
Längesen jag skrev nu. Har mest legat under täcket och frusit och svettats om vartannat. Varit sjuk sen i måndags kväll. Feber, halsont och ont i bakhuvudet. Idag har jag ringt till vårdcentralen, vill ju inte må så här. Fick komma dit och läkaren skrev ut pennicillin. Hoppas det hjälper nu. Ska jobba på lördag egentligen, men det är ju inte säkert att tillfrisknandet går så fort. För bara några timmar sen låg min feber på 39,6 och det är inte att leka med. Hade en CRP (snabbsänka) på 80 och normalt ligger ju värdet under 10. Så nåt skit är det iaf i kroppen. Nu kan jag hålla mig uppe en liten stund med hjälp av ipren.
andas!
Stressad och känner ansvar för alltför mycket i min omgivning. Vill att allt ska klaffa och att alla ska tycka att jag är bra. Ja vet att det är en fåfäng och löjlig önskan men jag vill så gärna vara omtyckt av hela världen. Står inte ut med att vara illa omtyckt. (Nåt jag behöver jobba på...jag veeet!) Sen när han prioriterar att se nåt tv-program framför att träffa mig, trots att vi inte setts sen i lördags blir jag så osäker. Vill han verkligen ha mig? Jag är för osäker för att berätta att jag blir besviken. Är inte van att ställa krav på människor. Usch, när jag läser vad jag skrivit tänker jag att min offerkofta verkar sitta som gjuten på mig.. Inte klädsamt. Men jag försöker verkligen att vara en balanserad människa.
Dagens skryt: Jag har tränat idag! Först lite kondition ochsen lite styrka, bli inte förvånad om jag får träningsvärk imorgon. (nej det händer inte speciellt ofta att jag tränar...)
Dagens skryt: Jag har tränat idag! Först lite kondition ochsen lite styrka, bli inte förvånad om jag får träningsvärk imorgon. (nej det händer inte speciellt ofta att jag tränar...)
Måndagsgrupp.
Måndagskväll. Måndagar betyder numera gruppsamtal. Jag bävar innan och det är jobbigt när det pågår. Men som man säger så måste det göra ont för att göra gott. Jag är bara så himla rädd för att öppna mig och för att bli bedömd. Dessutom framkallas märkliga känslor av ilska, som gör mig så förvånad. Varför blir jag arg? De andra där vill mig inte illa, de är tvärtemot där för att vi har samma problematik. Ändå känner jag sådant motstånd. Som att "ni ska fan inte få veta om mina svagheter de tänker jag behålla för mig själv". Men men, det är väl en process och den har ju precis startat.
vårt första möte...
Så sitter jag där i en stol tillsammans med några andra som befinner sig ungefär där jag är. Ändå känns det som att det är mil emellan oss. Jag vet inte var jag ska fästa blicken och jag har svårt att andas. Fan att livet ska vara så svårt. Sen går jag på styrelsemöte och låtsas att allt är som vanligt. Det är det inte. Eller det kanske det är för att vara mig. För mig finns inga balanserade dagar. Sen ville han inte komma hem till mig som bestämt. Hoppas ändå nånstans att när denna process är slut så har jag försonats en smula med mig själv. Det är inte brist på andras bekräftelse av mig, det är jag som inte fixar att bekräfta mig själv. Hoppas kunna lära mig det. Och att hantera relationer så jag kan få lite balans istället för denna bergochdalbana som mitt liv har varit i så många år.
Jag hoppas att imorgon är en annan dag.
Jag hoppas att imorgon är en annan dag.
obalans
Nu är det inte bra. Fan att det ska krävas så lite för att rubba mig ur balans.
Lite höjda, upprörda röster och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det svarta inom mig tar över och jag orkar inte vara stark och stå emot. Kunde knappt sova inatt och när jag väl somnade så drömde jag mardrömmar. Gick och la mig efter att han gått och sov bort halva eftermiddagen. När jag läser vad jag skriver i min blogg slår det mig att det jag framförallt saknar är balans. Varför är det alltid allt eller inget med mig? Jag önskar att jag kunde stå emot när det blåser lite och inte ramlar omkull hela tiden. Det är så jobbigt att ta sig upp igen när man ligger på golvet i fosterställning. Söndagkväll och jag ska vara nykter. Ska på samtal tidigt imorgon bitti. Skulle ha hälsat på mamma idag, men jag orkar inte. Orkar inte lämna lägenheten alls. Skitliv!
Offerkoftan sitter som ett smäck och jag vet inte hur jag ska få av mig den.
Lite höjda, upprörda röster och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det svarta inom mig tar över och jag orkar inte vara stark och stå emot. Kunde knappt sova inatt och när jag väl somnade så drömde jag mardrömmar. Gick och la mig efter att han gått och sov bort halva eftermiddagen. När jag läser vad jag skriver i min blogg slår det mig att det jag framförallt saknar är balans. Varför är det alltid allt eller inget med mig? Jag önskar att jag kunde stå emot när det blåser lite och inte ramlar omkull hela tiden. Det är så jobbigt att ta sig upp igen när man ligger på golvet i fosterställning. Söndagkväll och jag ska vara nykter. Ska på samtal tidigt imorgon bitti. Skulle ha hälsat på mamma idag, men jag orkar inte. Orkar inte lämna lägenheten alls. Skitliv!
Offerkoftan sitter som ett smäck och jag vet inte hur jag ska få av mig den.
