En näve näring
Trött och sliten av förkylning. Imorgon är det samtal med K, på beroendekliniken. Jag borde nog sluta gå där nu. Jag dricker inte längre i veckorna, och även om jag ofta tycker att det där sista glaset eller de två sista var onödiga så är det en enorm skillnad jmf med hur det var förut. Vill inte tillbaks till det livet. Fast ibland kommer nån slags längtan att bara falla. Jag älskar verkligen att vara full. Känslan av att släppa kontrollen. Men nu är det inte mer än salong som gäller!
Och på fredag ska S följa med till min samtalskontakt. Om hon nu kommer, jag vågar inte riktigt lita på henne. Eller jag vågar inte lita på henne alls. Tror att det är bra med ett avslut. Men jag är lite nervös. Nervös att hon inte ska lyssna, att hon får mig att falla. Inte falla i kärlek, men i självförakt. Kärlek till Sanna tror jag inte på längre. Jag känner ilska. Men det är så många ihopgeggade känslor. Hon sårade mig så hårt, men det största sveket kanske ändå är mitt eget. Jag lät mig falla så hårt. Måste ta hand om mig.
Mamma ligger på sjukhus, för tredje veckan nu. Bruten arm, blodpropp i armen. Hon har ett imponerande talamod måste jag säga, hon hinner ju knappt resa sig efter varje fall. Men även jag reser mig gång på gång... Kanske nåt jag fått av henne.
Jag läser Mia Skäringer, och försöker tänka att jag duger, att jag är ok som jag är. Det är ju en ständig kamp. Men jag fortsätter kämpa med det. Ibland går det bra, ibland är de svarta hålen för djupa för att inte sugas in i.
Men nu är det dags att sova!
Rubriklåttitel: Stefan Sundström
(Hittade ett gammalt utkast som nog inte blivit publicerat, och nu blev det publicerat som om jag skrev det nu....det är från 2008)
Jodå, du har en läsare iaf ;)
Hur går det med ditt beroende? Var ju ett gammalt utkast, men iaf. Har själv kämpat länge med psykisk ohälsa (inget jag skriver om i bloggen dock), och upplevt andra sidor av vad självförakt kan leda till.
Hej Frajdej! Jag är väldigt glad över min enda (?) läsare!! Jag var nog lite otydlig, det var inlägget före detta som var ett gammalt utkast (med dikten). Jag känner mig inte helt fri i mitt alkoholintag men det går såå mycket bättre och jag har vissa regler jag håller mig till för att inte trilla dit igen. Det går bra för det mesta. Kommer nog fortsätta skriva om det. Psykisk ohälsa är ett stort samhällsproblem och vad gäller självförakt är det ju en mycket mäktig destruktiv kraft som det gäller att försöka bli fri från. Ta hand om dig!!
