puss!

Efter många hejdåpussar går jag med ett inåtvänt leende på trottoaren.
Kan inte sluta le. Jag är livrädd men kan inte sluta le!
En ny bekantskap med sidor jag aldrig letat efter, ändå känns det så märkligt rätt. Vi har roligt ihop, jag vågar visa vem jag är, känner inte att jag måste vara perfekt och polerad. Tar på mig ett par mysbyxor av träningsmodell och får kommentaren "vilka coola byxor". Vill inte hoppas för mycket, jag är rädd för att bli sårad,
men ikväll vill jag tillåta mig att le.  



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0