livets vatten

Livet händer så fort, och ändå känns det som att jag står och stampar på samma våta fläck. Jag vet att jag dricker för mycket, men jag är ju inte alkoholist (!) Idag är det fredag och jag har druckit två glas rött vin, något som är helt normalt. Jag försöker fortfarande lyssna inåt och stärka mig själv och framförallt min sjävkänsla men jag kan inte förneka att jag träffat en ny människa som jag tycker väldigt mycket om. Jag är bara så otroligt rädd. Rädd för kärleken, rädd för att inte duga, att inte räcka till och rädd för att gå sönder. Rädd att ge mig hän. Känns det igen? Jag har inte speciellt svårt att hantera vänskapsrelationer, mitt kontaktnät är stort. Det är bara när nån ska komma riktigt nära som det blir svårt. Att släppa in en annan människa på djupet, hur gör man? Nån som vet?

Det är fredag och jag är ledig i helgen. Hoppas på fint väder, så jag kan låta mitt ansikte värmas av solen. Sånt är bra, jag blir glad av det.  Kanske blir det en tur på stan, kanske en fika med en vän. Ska städa lite också. Lördagskvällen vet jag inget om. Men eftersom jag är hemma ikväll hoppas jag kunna gå ut imorgon. Det är så himla tråkigt att sitta hemma och titta på halvtrista program som "så ska det låta".... Kanske dyker det upp nån fest om jag har tur vill säga.