...

Ja det var det. Aldrig mer kommer jag få sova vid hennes sida. Aldrig mer få känn hennes armar runt min kropp. Aldrig mer få sitta och fantisera om vad våra framtida barn ska heta. Aldrig mer få ett fint sms från henne 1 minut efter att vi skilts åt. Aldrig mer...Hon fattas mig!



Så nu sitter jag här, i en stuga på landet. Där mobiler inte fungerar. Tittar på sorglig film  på tv, 21 gram, passar en fyramånaders bebis och dricker ljus kokosrom. Försöker överleva. Vet att jag inte kan gömma mig härute för alltid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0