livets vatten

Sen sist har en helg kommit och gått. Jag har tagit beslut och jag har rivit upp dem. Från "Nej vi ska inte ses mer" till "En gång till kan ju inte skada". Jag blir inte klok på mig själv och mina reaktioner över min nya bekanskap. Har ni tänkt på att varje människa som man släpper in i sitt liv lämnar ett avtryck även på ens bild av sig själv? Man är aldrig helt densamma som förut. Jag vet varken ut eller in längre, men jag försöker ligga lågt. Jag tänker mig att svaret kanske kommer till mig så småningom. Hur vet man egentligen när det är rätt och när det är fel?

imorgon ska jag på jobbintervju. Jag försöker att inte stressa upp mig. Det är tillräckligt mycket som snurrar i mitt huvud just nu. Jag vill bara ha lite lugn och ro. Eller inte bara, en del av mig vill ha annat också... Men men snart börjar brothers and sisters på tv och sen är det sängen som gäller. Nytvättade lakan och Stieg Larsson-boken Män som hatar kvinnor. Ja, nu har jag också hittat den, boken/bokserien som hela Sverige har talat om rätt länge nu.