livets vatten

Idag är det världsaidsdagen. Tänk att vi i Sverige har en av världens hårdaste smittskyddslagar som gör att hiv-positiva kan dömas till hårda fängelsestraff och hundratusentals kronor i skadestånd för att ha smittat någon med hiv, ibland utan att ens själv veta om att man är hivpositiv. Om du mördar någons barn kanske föräldern får några tiotusentals kronor i skadestånd. Grov misshandel är rubriceringen om man smittat någon annan och en misshandel som sker på stan och som kan få till följd att offret kanske får sitta i rullstol resten av livet , ja ändå är straffet för att smitta någon mellan 3 och 6 års fängelse medan förövaren till misshandeln på stan får sitta av hälften av tiden. Vad kan vi lära oss av detta? Ja en sak är ju att det finns någon slags moralisk underton i detta som rör smittskyddslagen och det andra är att det är förståeligt att av de ca 4500 personer i Sverige som är hivpositiva, är endast ca 100 av dem öppna med det. Men framför allt måste ansvaret för att använda kondom gälla bägge parter i en sexuell relation. 

Att drabbas av ett hiv-virus är naturligtvis en stor mänsklig tragedi. Förutom diskriminering och människors avståndstagande så är det fortfarande en sjukdom som inte kan botas. Bromsmediciner finns, och det är ju bra men dessa mediciner har så fruktansvärda biverkningar att de i sig kan leda till döden. Diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och omfördelning av kroppens fettreserver är några biverkningar som kan uppstå av bromsmedicinerna.

Jag sänder en tanke till världens många hivpositiva och aidssjuka och hoppas att spridningen minskar samtidigt som solidariteten för de utsatta ökar.