flera möten senare.
Det är sant, jag kan knappt tro det. Vi ses nästan varje dag och jag längtar efter honom när han inte är här. När jag kommer hem till min lägenhet efter en lång arbetsdag ser jag spåren han lämnat;
min extranyckel inkastad genom brevinkastet
en smutsig strumpa på golvet
en findeodorant som jag luktat på många gånger redan
utspillt ris i hallen
uppfälld toasits
Och detta får mig att le, jag blir varm inombords. Trodde inte en uppfälld toasits kunde göra mig så glad!
Jag är rädd, men jag vågar litegrann i taget. 
Kommentarer
Trackback
