påskdagen

Sitter i mammas sovrum och ser ut över en blåsig barndomsort. Det mesta ser sig likt ut. Den lilla ån är till hälften frusen av de senaste dagarnas minusgrader och jag möter halvbekanta på gatan. Häruppe på tredje våningen flyger fåglarna nära, nära. I stora flockar cirkulerar de alldeles utanför. Snart bär det av hemåt igen med tåg. Helgen har varit fin och lugn, med alldeles för mycket mat som vanligt. Det största missödet består i att jag glömde min mobil på en restaurang i en stad jag passerade på vägen hit. Lyckades dock lokalisera den och den ligger och väntar på mig på kinaresturangen till min stora lättnad. Jag har hunnit fundera över hur fast jag blivit vid min telefon, det känns så konstigt att inte kunna bli nådd eller att nå under dygnets alla timmar och vart jag än går. Det är nog nyttigt att vara utan den ibland. Jag brukar ha det på dygnet runt och när jag jobbar så är den på ljudlöst. Allt för att jag sen ska kunna se vem som försökt få tag på mig. Jag får öva mig på att släppa kontrollen och stänga av den ibland. (ja det känns lite läskigt...) Nu ska jag hjälpa mamma med disken!

image6



Glad påsk

Nu har jag bestämt mig. Efter mycket velande har jag beslutat mig för att åka hem till min barndomsstad över påskhelgen. En vän från gymnasiet har bjudit in mig på fest på långfredagen så jag åker direkt dit och så blir det påskmiddag med mamma och brorsan med familj på lördagen. Det blir nog en lugn och fin helg. Idag är det lite stressigt dock för jag har tagit åt mig extrajobb och så har jag två möten ikväll innan jag får träffa S ett par timmar innan vi somnar. Dagens vattenbild, ständigt i förvandling, i ständig process. Aldrig stilla. Ha en fin påskhelg nu.



image5

sova

Det blev en fin och ganska lugn helg med S. Lite shopping, lite sen frukost ( klockan 13) lite garderobsjobb. Nu är jag bara så trött. Trött men nöjd efter ett bra avslut på en bra helg.

liv

Så sitter jag framför datorn, let´s dance i bakgrunden och nyss hemkommen från ett arbetspass. jag har haft en vecka till med S och jag börjar smälta än mer...min motståndskraft är så låg att jag numera tror jag gör alldeles rätt när jag säger ja, varsågod och välkommen. Jag ser fram emot våren och lite värme. image4

söndagsreflektion

Sitter och tittar på Wallander med ett halvt öga och reflekterar över helgen som snart är slut. Pub på fredagen och sen kryssning med ett par kolleger, det blev blött och jag är rätt trött nu. Känns iaf bra att jag är ledig imorgon också så jag får tid att återhämta mig. Har hamnat i en period av en hel del festande nu och jag känner att jag behöver ta en paus. Jag blir så jäkla nere av att vara bakis och det känns inte direkt sunt att behandla kroppen så. Imorgon blir det promenad och nya tag! För övrigt har jag fjärilar i magen efter möte med en viss S....

Mia Törnblom kom och hjälp mig!

Idag har jag mått lite bättre, men känner mig fortfarande svajig i humöret. Jag tänker för mycket och kanske jag klagar för mycket. Vad är mitt problem egentligen? Positivt tänkande, det behöver jag träna på. Annars har det varit underbart väder idag och jag har styrketränat lite och sen tagit en promenad i solskenet. En del av mig tycker nog om att grotta ned mig i självömkan och lyssna på sorgliga sånger och gå omkring i min egen grådimma. En annan del vill vara stark och glad och fri. Jag har så mycket måsten i mitt liv och så mycket fixa idéer, men jag skapar nog allt själv. Det är ju jag som väljer att göra 8 saker samtidigt och det är jag som har makten över vad jag till exempel väljer att spendera pengar på. Och ändå mår jag så mycket bättre än förut. Jag trasslar bara in mig ibland. Mia Thörnblom kom och hjälp mig!
image3

thåström och stearinljus

Idag har jag bara varit oförklarligt ledsen. Tänker ibland att det är nåt som är fel, att jag tex lider brist på nåt, typ järn. Eller att jag förtränger nåt, att det är min kropps sätt att signalera på nåt freudianskt vis. Men jag kanske bara är ledsen helt enkelt. Om nu mitt möte är av godo, varför är jag då så ledsen? Och om det är av ondo, varför mår jag så otroligt bra när vi är tillsammans? Jag kanske tänker för mycket helt enkelt... Jag sitter vid datorn i min stearinljusupplysta lägenhet och lyssnar på Thåströms skiva Skebokvarnsv. 209: fanfanfan... Har tänt rökelse som jag köpte på semesterresa med exet i somras. Rökelsepaketet har legat och väntat i över ett halvår på att jag ska känna att det är rätt tillfälle. Så idag tände jag en rökelsepinne som ska lukta eukalyptus, men det luktar och ryker så mycket att jag var tvungen att öppna balkongdörren... Jag är inte så här svår och deppig alla dagar. Men idag. Jag hoppas imorgon är en bättre dag och sen på fredag ska vi ses igen...

jag i möte

Sen sist har en helg kommit och gått. Jag har tagit beslut och jag har rivit upp dem. Från "Nej vi ska inte ses mer" till "En gång till kan ju inte skada". Jag blir inte klok på mig själv och mina reaktioner över min nya bekanskap. Har ni tänkt på att varje människa som man släpper in i sitt liv lämnar ett avtryck även på ens bild av sig själv? Man är aldrig helt densamma som förut. Jag vet varken ut eller in längre, men jag försöker ligga lågt. Jag tänker mig att svaret kanske kommer till mig så småningom. Hur vet man egentligen när det är rätt och när det är fel?

imorgon ska jag på jobbintervju. Jag försöker att inte stressa upp mig. Det är tillräckligt mycket som snurrar i mitt huvud just nu. Jag vill bara ha lite lugn och ro. Eller inte bara, en del av mig vill ha annat också... Men men snart börjar brothers and sisters på tv och sen är det sängen som gäller. Nytvättade lakan och Stieg Larsson-boken Män som hatar kvinnor. Ja, nu har jag också hittat den, boken/bokserien som hela Sverige har talat om rätt länge nu.

RSS 2.0