flera möten senare.
Det är sant, jag kan knappt tro det. Vi ses nästan varje dag och jag längtar efter honom när han inte är här. När jag kommer hem till min lägenhet efter en lång arbetsdag ser jag spåren han lämnat;
min extranyckel inkastad genom brevinkastet
en smutsig strumpa på golvet
en findeodorant som jag luktat på många gånger redan
utspillt ris i hallen
uppfälld toasits
Och detta får mig att le, jag blir varm inombords. Trodde inte en uppfälld toasits kunde göra mig så glad!
Jag är rädd, men jag vågar litegrann i taget. 
möte med en annan
Jag har träffat nån. Nån som har funnits i bakgrunden i flera år. Vi har inte pratat så mycket men hans närvaro har alltid gjort mig märkligt nervös. Och nu ja nu vet jag hur hans kropp känns mot min. Men är det vad vi är? Två kroppar som tycker om att ses? Jag vet inte, men jag måste få veta snart. Vill inte investera för mycket av mitt hjärta på något som bara är en kk-relation. Men finns där mer? Ja som sagt jag vet inte.
Men jag vet att mina läppar längtar efter hans.
Att jag tänker på hans ögon, hans höfter och hans leende mun när han inte är nära.
Det känns fint.
