livets vatten

Det var ett tag sen jag skrev. Inte så att jag inte tänkt på att skriva för det har jag. Det har bara inte blivit av.

Jag har varit på segelsemester, o det var väldigt trevligt. Jag klarade det bram tycker jag själv trots att jag inte är så duktig på att segla. Jag har ju nån slags duktighetsmani så då kan det kännas lite jobbigt när jag inte är bra på saker direkt. Att segla bra är svårt! Jag lyckades hålla humöret ok för det mesta, det var bara en gång som jag gjorde ett misstag (knöt en tamp som inte skulle knytas, vilket gjorde att det blev väldigt svårt att hala storseglet), och då överreagerade jag o började gråta. Men annars har det gått bra.

Nu har jag precis varit nere på uteservering i stan, druckit lite öl med en bekant. J skulle ha varit med men backade ur pga regnväder. Men iaf en trevlig kväll.

Imorgon väntar nya semesteräventyr. Vi reser vidare, o jag tänker vara pigg o inte bakfull därför är det bäst att jag går o lägger mig nu...

Rubriklåttitel: gå aldrig din väg - Olle Ljungström

Det krävs inte mycket för att marken ska börja gunga. J ville ha grabbkväll imorgon, och det är ju skoj. Hade sett fram emot att träffa honom. Försöker att korrigera mina överdrivna tankar "han vill säkert inte träffa mig mer", "Han börjar nog tröttna på mig". Vet att jag inte får hänga upp hela mitt liv på honom.
Måste hitta min egen väg.
Lite svalkande likgiltighet är kanske på sin plats. (parallell till Henry Parlands berömda dikt som visserligen handlar om relationen mellan en mor hennes barn, men ändå - lite talande är det.)  

En mor kom till mig:

säg

vad är det som fattas i min kärlek?

mina barn älskar mig ej

som jag dem.

Jag sade:

likgiltighet,

lite svalkande likgiltighet

fattas i din kärlek

- då gick hon bort

seende mot jorden.



Annars har jag ju idag gjort egna grejer. Jag cyklade bort till min mamma och min syster. Först middag hos min mamma och sen läste jag sagor för mitt äldsta syskonbarn. Pratade med J i telefon på vägen hem. Som vanligt var det jag som ringde, han ringer inte så ofta jag hinner väl före. Sen så svarar han bara sådär varannan gång när jag ringer. Eller när det ringer överhuvudtaget. Har han inte lust så struntar han helt enkelt i det. Och det är inte bara med mig utan med andra också. Men det känns ändå lite jobbigt. Imorgon skulle det iaf vara kubb i parken med grabbgänget och då tyckte han ändå att jag kunde komma med. Men nu vet jag inte, han sa ju först att han vill gå ner och öla med dem själv. Vill inte vara efterhängsen, det är inte speciellt attraktivt.

Detta kanske är en överreaktion, men jag jobbar iaf hårt på att parera min osäkerhet! Usch, nu måste jag sova. Öppnade på jobbet imorse klockan 06.00 vilket betyder att jag varit vaken sen kl 05.00. Och så har jag ju cyklat nästan 2 timmar idag också...

rubriklåttitel: come give me love - Ted Gärdestad