Dags att tänka klart ett tag
Följande tankar är ett resonerande från mig till mig. Ett försök för mig att vara rationell och ta mig själv i kragen för att inte sjunka alltför djupt i svarta tankar. Det är riktigt, riktigt svårt!
Jag har blivit lämnad av en person som jag verkligen tycker om. Det gör ont, jag är ledsen och känner mig sviken. Det är helt naturligt att känna så i min situation. De flesta människor blir ledsna när någon lämnar dem. Men att Hon inte vill vara tillsammans med mig betyder
* INTE att jag är ful, värdelös, äcklig och pinsam.
* INTE att den relation vi hade var helt värdelös och ointressant för henne under tiden den varade.
* INTE att jag borde ta livet av mig, supa ner mig totalt eller göra andra destruktiva handlingar. (Det hjälper nämligen inte!)
* INTE att aldrig kommer att kunna hitta nån som älskar hela mig, både mina positiva sidor och mina tillkortakommanden (även om det känns toksvårt att se det så nu).
* INTE att jag måste skämmas.
Puh! Jag vet att detta inte helt är mina tankar, det är andra som förmedlar detta till mig (bla min terapeut), men jag försöker göra dessa lite mer konstruktiva tankarna få plats. De destruktiva, negativa tankarna dominerar min tankevärld alldeles utan att jag gör nåt men för att tänka mer positivt (och ens realistiskt) är riktigt svårt och en träningssak. Har man sett ned på sig själv i många år är det ett gediget arbete för att försöka tänka om.
Klockan har passerat midnatt, dags att lämna datorn och uppsöka nån slags sömn.
